Som vanligt har jag tänkt mycket på amerikansk inrikespolitik och när jag läser rubriker som “Kommer det här att sluta som för Clinton 2016?” i svenska medier blir jag lite sur. Det är klart att Harris kan förlora mot Trump i presidentvalet, det är inte alls osannolikt att hon gör det. Men det som stör mig är den oerhört slappa analysen: “en kvinna förlorade mot en man, alltså kan detta ske igen!” Herregud, läsarna förtjänar mer än så.Det stora nyheterna den här veckan är ändå att Michelle Obama lämnar sitt “when they go low, we go high” från DNC 2016 och istället pratade om Donald Trumps rädsla för people of color. Obama sa bland annat: “Who’s going to tell him that the job he’s currently seeking might just be one of those ‘Black jobs?’” En blinkning till en intervju där Trump sa att immigranter kommer till USA och stjäl “svarta jobb”. Obama fortsatte med “…we will never benefit from the affirmative action of generational wealth” och syftade på att Trump föddes som miljonär tack vare sin pappa. Inte den typiska amerikanen.En annan, förväntad, nyhet var att Robert F Kennedy drar sig ur valet, i alla fall i vågmästarstaterna där han testamenterar sina röster till Trump. När RFK meddelade att han ställer upp hade han ett stöd på nästan 20 procent, otroligt mycket för en tredjepartskandidat (och ett tecken på hur trötta folk var på Biden och Trump), men i skrivande stund når han knappt 5 procent. Många av hans väljare har redan glidit över till Trump, andra till Harris när Biden steg åt sidan. MEN eftersom valet kommer att bli så tight och avgöras i en handfull delstater kan en RFKs stöd till Trump hjälpa den forna presidenten att vinna. Samtidigt anklagar RFKs syskon honom för att vara en förrädare i Kennedyklanen Just nu ser det bra ut för Kamala Harris på en nationell nivå, men valet avgörs som sagt i några få delstater. Det är i dessa som båda kampanjerna kommer att satsa alla sina pengar. Harris-kampanjen för att påminna folk om abortfrågan, om rösträtt, presentera konkreta lagförslag, men också att få folk att inte känna sig för bekväma i känslan av att Demokraterna kan vinna, det kan nämligen leda till att de stannar hemma på valdagen. Tim Walz upprepar mantrat att man inte måste hålla med Kamala Harris till hundra procent i alla hennes policys, han gör till exempel inte det. På det stora hela kämpar Demokraterna för att nå republikanska väljare, detta genom att kritisera Trump, men inte hans väljare.Trumpkampanjen verkar luta sig mot argumentet att Harris misslyckats med immigrationspolitiken och att hon är liberalare än Kalifornien (som är ett stort helvete, enligt Republikanerna). På det stora hela försöker de ändå ännu hitta rätt strategi, att håna Harris för att hon skrattar för mycket eller är för snygg verkar inte gå hem hos Republikanernas kvinnliga väljare. Trump verkar fortfarande störd på att han inte står emot Biden. Antagligen både för att Biden skulle vara lättare att vinna och för att Trump inte nu kan få sin hämnd från valet 2020.Men det är inte därför vi är här, nu över till länkarna.
