Här rapporterar jag för Svt Morgonstudion om läget i Burning Man. Tycker mycket om att göra såna här små reportage på live tv. Hoppas på fler när vi går in i presidentvalsåret. Speciellt för Morgonstudion eftersom de är så trevliga och proffsiga. Personligen har jag alltid tyckt att det verkar hemskt att tillbringa en vecka i öknen utan rinnande vatten tillsammans med drygt 70 000 tech bros (förlåt, vet att andra också söer sig det). Minst av allt om deltagarna kallar sig själva för “burners”. I år var inte året då jag ändrade jag inte mig. Men jag respekterar att många tycker olika och att folk trots allt hävdar att de hade kul. (Har jag nu garderat mig så ingen blev sur?)Det var ändå inte alls det jag skulle skriva om. Jag ville berätta att jag för några dagar sedan åt lunch med min vän Donald Trumpanhängaren och att han äntligen gav mig en förklaring till varför han är ett sånt stort fan. Året var 2015, min vän höll på att producera en film med Bruce Willis, Willis var kompis med Trump. Under en inspelning pratade Willis i telefon med Trump och räckte över luren till min kompis. Mindre än en minut av samtal gjorde att kompisen visste vem han skulle rösta på. (Till saken hör att han på valdagen bara röstade för att restas med mig, skickade ett bild av sin röstsedel och säger att jag svarade något i stil med “Well, happy that you at least voted”).Hur som helst, åtta år senare är min vän fortfarande en ivrig Trumpanhängare, vi låtsasbråkar en hel del om det. Han ser det som en match mellan Trump och Biden, inte helt olikt amerikansk fotboll, medan jag gång på gång försöker förklara att demokrati inte handlar om att vara en okritisk supporter, utan snarare välja den kandidat som kommer närmast ens egna värderingar. (Två tredjedelar av demokraterna vill inte ens ha Biden som president, de vet inte heller vem de vill ersätta honom med).Halvvägs in i lunchen lutade sig min vän sig mot mig och sa allvarligt: “All jokes aside, tror du att Putin hade gått in i Ukraina om Trump hade varit president”. Min kompis får alla sina nyheter från Instagram och högersajter och jag antar att det är det han hör där. Att Trump hade stoppat kriget tack vare sina fantastiska förmåga att förhandla. Jag är ju inte Anna-Lena Lauren, men svarade ändå att jag tror att Putin skiter i vem som är president i USA, han gör som han vill. Om han lyckas med det eller inte är en annan sak. Sen lade jag till, och det här är jag inte stolt över, att alla i Europa skrattar åt Trump. Det är inte ens sant, men jag ville ändå säga det.Vi skiljdes åt med några skämtsamma, välvalda ord om vem som har rätt. Sedan dess har jag som vanligt för pinsamt många imaginära dialoger med kompisen. Jag hoppas han gör samma sak, eller kanske googlar: Do people in Europa laugh at Trump?Här finns veckans länkar i nyhetsbrevet.
