I förra veckans nyhetsbrev skrev jag kort om appen Lensa AI där man laddar upp ett gäng selfies som appen sedan gör snyggare i olika teman. Ingen utanför en skärm ser ut som sina avatarer, och det är väl också poängen. Att kunna presentera en mer attraktiv och lyckad version av sig själv och i bästa fall skapa beundran, avund och bekräftelse. För att skönhetsnormen ska funka, och med den industrin som säger sig hjälpa oss att komma närmare idealet, måste den nämligen vara ouppnåelig. Folk som lever med t.ex. porer i ansiktet (ett stort problem enligt industrin) måste kämpa, utan att någonsin komma i mål.Vissa tar det längre än andra. Är det inte en app som retuscherar våra ansikten och kroppar så är det fillers och botox, operationer eller steroider eller gammal hederlig (läses med kort e) contouring. Just nu finns en dokumentärserie på SVT, Priset vi betalar, om hur svenska influencers bl.a. åker till Turkiet för att skönhetsoperera sig i ansikte och kropp.The Instagram Face är en grej, alltså att fixa till sig så man ser mer ut som sig själv på Instagram bakom ett filter än rådande spegelbild. Kim Kardashian, en av de som livnär dig på en omänsklig skönhetsnorm genom att säljer produkter med löftet om att de som köper kan få se ut som hon, säger hon att hon skulle överväga att äta bajs dagligen om det fick henne att se yngre (= snyggare) ut. Det är väl ändå ett bevis på att allt hon säljer inte funkar särdeles bra. Men det är väl okej, allt är tillåtet i kärlek, krig och business.Den moderna feministen säger nämligen att hon gör sig snygg för sig själv och att bestämma själv är feminism. Att kritisera skönhetsnormen är att kritisera kvinnor och därmed misogynt. Gammaldagsfeministen svarar att en feministisk handling är en handling som gynnar det kollektiva. Att anpassa sitt utseende efter den rådande skönhetsnormen och på så sätt få egna fördelar i livet är inte feminism. Ännu mindre feminism är det att sko sig på andra kvinnors pengar och tid.Det sagt måste en feminists alla handlingar inte vara feministiska. Det är okej att stå upp för kvinnors lika rättigheter och samtidigt förstora brösten. Det är bara inte feminism. Däremot är det en feministisk motståndshandling att stå emot skönhetsnormen istället för att bli en del av den.I sitt nyhetsbrev The Unpublishable gör Jessica deFino en intervju med författaren Clare Chambers som säger:“Under sexist social norms, women are valued for their looks, not for their achievements. It is idealizing the point in a woman's life when she is less experienced, less wise, less competent, less powerful. It also provides women with something constantly to be worried about, in the sense that the aging process is something that takes up a lot of our time, a lot of mental energy, and a lot of our actual material resources – time spent in the salon covering up grey hair, time spent at the mirror covering up wrinkles, time spent in the gym, time that could be spent on other things.”Jag är i startgroparna att skriva en roman där huvudpersonen tampas med identiteten kvinna och inte längre ungdomligt snygg (obs, att åldras är sannerligen inte ett kvinnligt “problem” se bara på Elon Musks beteende och Mark Zuckerbergs Meta face) och tänker därför extra mycket på detta. Om skönhetsnormen egentligen är omöjlig att uppnå, eftersom det är en retuscherad person vi strävar efter att bli, kommer vi aldrig att bli nöjda och därför fortsätta vara missnöjda med oss själva och försöka bota det genom att konsumera. Jag är absolut en del av problemet, eller lika hjärntvättad som många andra, men tycker ändå om att fundera och prata om vad vi håller på med. Samtidigt längtar jag efter att ha mindre skönhet omkring mig. Den är så distraherande.Här finns länkarna.
