Den här veckan har jag tänkt på hur allt är content och alla influencers nuförtiden. Till och med många av dem som gjort det en del av sin identitet av att se ner på influencers känner sig nuförtiden nödgade att lägga upp innehåll på Linkedin eller Facebook för att världen inte ska glömma bort dem. Inte minst nu i ekonomiskt osäkra tider. Skakiga tider är nämligen då vi kämpar extra mycket för att få någon sorts kontroll över vår situation.Den egentliga influencerkulturen föddes under lågkonjunkturen 2007 då arbetslösheten steg och folk insåg att det var upp till dem själva som individer att skapa stabilitet och en yrkesbana. Det var också då gränserna mellan det privata, det offentliga och det kommersiella blev luddigare. Många förvandlade sig själva till både producenter och produkter. Det som varit vanliga vardagssysslor som att sminka sig, klä sig, läsa böcker och vara förälder blev nu content. Ja och det var också då vid den här tidpunkten mjukvaran för bloggarna blev tillgänglig för massan. Och det var, som bekant, kvinnor som gjorde branschen stor. Emily Hund, som skrivit boken The Influencer Industry: The Quest for Authenticity on Social Media, säger in en intervju med Vox att många kvinnor valde influenceryrket eftersom arbetsmarknaden/kulturen var allt annat än välkomnande för kvinnor. Kort sagt: svårt att kombinera karriär och moderskap (inte minst i USA). Men att ha en närvaro online blev allt viktigare också för t.ex. journalister. Speciellt eftersom de fasta tjänsterna blev allt färre. Till mångas förträt.“You have to walk a very thin line because if you’re acting too much like an influencer, that’s not okay, but you still have to put in all this unpaid labor to post on these platforms and maintain visibility.”Här finns länkarna.
