Ett par amerikanska vänner (inte Trumpälskaren, jag har faktiskt fler kompisar än så) berättade över en middag hur de när barnen var små hade en nanny från Guatemala. Barnflickan talade spanska med ungarna och när sonen var tre och inte hade det ordförråd på engelska som föräldrarna önskade, utan istället använde spanska ord, förbjöd de barnflickan att spanska med barnen. Idag talar ingen i familjen fler språk än engelska. Jag har för mig att motsvarande diskuterades i tvåspråkiga Finland på åttiotalet. Att barn som lärde sig två språk “förstörde” båda språken. Sen sansade man sig och lyssnade på experter.Det finns nämligen massor av fördelar med att lära sig fler språk som barn. Jag tyckte mycket om den här artikeln om hur fler språk är positivt för hjärnan på många olika sätt.Att lära sig fler språk är bra för hjärnan och forskare har sett att hjärnbalken är mer utvecklad hos flerspråkiga. Hjärnbalken jobbar främst med avancerat tänkande som det som görs innan man fattar beslut och såklart andra formers problemlösning. Att prata fler språk kan också vara ett skydd mot minnessjukdomar som Alzheimers.Jag som är uppvuxen i Finland lärde mig ändå finska först i skolan. Länge kände jag en skam över att jag inte var lika flytande i finska som mina helt tvåspråkiga vänner. Jag har aldrig dejtat någon helt finskspråkig delvis för att det nu blev så, men kanske lite för att det i Finland finns en oskriven lag att finlandssvenskar ändå kan finska så det är språket som talas och jag inte tyckte jag kunde formulera mig perfekt eller vara rolig på finska.När jag jobbat på arbetsplatser där finska varit språket har min finska varit närapå flytande, men sedan vi flyttade till LA har den fått rosta. Tills en finskspråkig man, Mikko, paddlade fram till mig på en surfbräda och frågade om jag var Peppe. Det visade sig att hans fru hade samma stipendium på USC som jag hade för tio år sedan. Mikko talar helst finska så nu har jag långa regelbundna konversationer på finska med honom och skäms inte det minsta trots att jag ibland gör objektsfel. Så jäkla befriande att inte känna skam över språkfel. Försöker överföra känslan till när jag pratar spanska.För att ni inte ska tro att alla amerikaner är enspråkiga vill jag berätta att min väninna Tamara (för er som följer mig på Instagram, det är hon med gården i Topanga med alla djuren) också pratar spanska och franska och lärde sig flytande svenska bara för att kunna läsa mina böcker. Nu pluggar hon finska. Registerplåten på hennes bil består av ordet KIITOS. Jag är så imponerad.Här finns nyhetsbrevet med de bästa artiklarna jag läst under veckan som gått. Prenumerera gärna!Vilka språk pratar du och hur lärde du dig dem?
