Den senaste tiden har jag gått omkring med gråten i halsen och inte riktigt kunna identifiera varför. Små, till synes obetydliga saker som vanligtvis inte berör mig har fått mig att gråta. Igår uppe i stallet sa min vän Tamara att det beror på att jag läser så mycket om det som pågår i Gaza. Och jag tror faktiskt att hon har rätt. Jag har gråtit både till reportage från Palestina, men också för studenter som protesterar mot våldet.Hur som helst så kändes det genast bättre när jag förstått vad mina känslor beror på och fått umgås med djuren. Djur hjälper alltid. Eller hur gör ni? Tar en paus från nyheter ibland (tycker att det är sunt. Eller att det är ens plikt som medborgare att hålla grundläggande koll, men att man också måste skydda sig själv ibland för att orka).Jag följer med väldigt många olika medier på olika språk och plattformar bl.a. NYT, WaPo, BBC, LA Times, El Pais, HBL, DN, Svd, MSNBC, CNN, The Guardian, Yle, NPR, olika nyhetsbrev osv osv Delvis för att det är mitt jobb, men också för att jag är väldigt intresserad. Men ni som inte jobbar som journalister, vilka nyhetskällor besöker ni dagligen (här i USA är svaret på den frågan allt oftare sociala medier). Snacka om att tänka på annat och övervinna sina rädslor. Igår vågade jag lyfta upp kalkonen Butter, det enda djuret på gården jag verkligen är rädd för.
