De första åren vi åkte till Finland över sommaren träffade vi vänner så mycket vi kunde. De var härligt, men eftersom vi inte stannade mer än ett par dagar i Helsingfors blev det också stressigt att få in alla i tidtabellen. Så vi bestämde oss för att ordna en middag där alla samlas på en gång. Delad glädje är dubbel glädje. Se så glad jag är! Det är verkligen en otrolig gåva att få omge sig med folk man tycker om. Magnus sa att han alltid är stressad inför middagen. Så mycket som ska klaffa, men när den väl börjar är det så värt det. (Så känner hag inför de flesta event). Det här är min väninna Anne. Hon påminde mig nyligen om hur vi två närmade sig en solid vänskap när vi tog färjan över till Stockholm och tillbringade några dagar där tillsammans för mer än femton år sedan. Magnus höll ett tal om hur han för några veckor sedan körde upp längs med vår hemgata, såg skådespelaren Jason Segel promenera där, stannade och frågade om Segel ville ha en podd. Här håller vi välkomsttal! Min gamla chef från riksdagen, Eva Biaudet, skymtar i bakgrunden. Vi åt middag med henne i Los Angeles och efteråt satte jag henne i en självkörande bil. Efteråt berättade hon att hon var livrädd. Till fördrinken bjöd vi på ostron. Kia och Anne har en otrolig podd som heter "Sällskapet" och finns på Yle. Och efter middagen blev det hotshots (jag drack ingen sån. När jag fyllde 18 blev jag full på just denna drink och har sedan dess inte kunnat dricka Galliano). Kristoffer Triumf flög in från Stockholm! Minns inte om det var här på bloggen eller på Instagram som jag lade ut en bild på Kristoffer när han hälsade på oss i Los Angeles och någon kommenterade att det var skrytigt. Men handen på hjärtat har Triumf och varit vänner i mer än tio år. Sonja är en sån good sport. Vart man än tar henne så går hon helhjärtat in. Fun fact: vi känner varandra eftersom vi dejtade två bröder. Sedan gjorde jag slut med min och Sonja gifte sig med sin (och skilde sig tio år senare). Vår vänskap var tydligen starkare än kärleken. Halvvägs in i kvällen blev vi inlåsta i en hiss. Jag tog det ganska lugnt, men det var ej kul för de klaustrofobiska. Tycker att Mickus skjorta var fantastisk så den får avsluta den här bildkavalkaden
