När jag började blogga 2005 hette bloggen Livet & Helsingfors och var som bloggar var på den tiden, en uppräkning av vad jag hade gjort. Under en period handlade den om tips på restauranger och andra aktiviteter i Helsingfors. Nu är det inte min stad längre. Jag har bott på annan plats i nästan tio år och kan inte längre ge de bästa tipsen på vad man ska göra och äta där.Finlands huvudstad är den stad jag bott i längst. En mycket fin och trygg stad med bra restauranger och en så lämplig storlek att det är enkelt att promenera eller åtminstone cykla från en del till en annan. Jag tycker så mycket om blandningen av väst och öst. Det synd att Finland både varit en del av Sverige och en del av Ryssland och att Helsingfors nu är en modern och en stad rik på kultur.Det jag inte saknar är litenheten och känslan av att befinna mig i periferin. Vet inte själv exakt vad Helsingfors är perifert till. Eller snarare var mittpunkten ligger, men kände ofta att jag ville bo i något större. Det är kanske därför jag sedan jag var ganska ung testat att bo i större städer. Inte för att jag inte gillar Helsingfors, men för att jag liksom varit girig på andra upplevelser och kulturer. Girig eller rastlös.Jag kan fortfarande känna en viss stress inför att det finns så många spännande städer ute i världen som jag aldrig kommer att hinna bo i.Hur känner ni? Är ni rotade och lugna där ni bor eller känner ni en pickande längtan bort?
