Det jag allra helst gör är sitter på en hästrygg. Det finns något meditativt och samtidigt extremt livsbejakande att ha en häst under sig. I de finaste stunder känns det som om vi blir en varelse. Jag behöver bara tänka på vad jag vill och kan känna vad hästen tycker är kul och vad den helst undviker. För en tid sedan var det någon som kommenterade här att hästarna med våld tvingas "böja på huvudet" på grund av träns och att det är ett onaturligt sätt för hästen att röra sig. Jag har tänkt en del på det. Hur det stämmer att vissa ryttare misshandlar sina hästar med gramantyglar som tvingar ner hästens huvud, hårda bett och kedjor, men att de flesta inte gör det. Rider man med ett vanligt enkelbett arbetar man främst med sitsen och benen. Tygeln används för en mjuk kontakt, alltså inte för att dra hästen i munnen. När en häst går i, som det heter, form aktiverar den bakdelen, lyfter ryggen och arbetar med de stora ryggmusklerna, vilket skyddar den från belastning och smärta. Hästar som rids fel lägger däremot för mycket vikt på framdelen, blir stela och kan få problem över tid.[video mp4="https://files-aller-blogger-platform.aws.aller.com/uploads/sites/18/2025/12/img-6846.MOV?fm=mp4" data-setup='{"fluid": true, "autoplay":false}'][/video]Nu blev det här en ofrivillig lektion i att rida hästar. Men som vanligt tycker jag att man ska kunna rida med sadel och tyglar, utan sadel och tyglar, dressyr och galoppera så fort det går i terrängen.[video mp4="https://files-aller-blogger-platform.aws.aller.com/uploads/sites/18/2025/11/img-1905.MOV?fm=mp4" data-setup='{"fluid": true, "autoplay":false}'][/video]
