I fredags åkte jag som vanligt till Thousand Oaks för min dressyrlektion. Under åren som gått i LA har jag testat mig igenom närapå tio olika ridskolor och stall. Parallellt med det har jag hela tiden tränat min väninna Tamaras hästar, men för att vara duktig på att träna måste man själv också utvecklas och ha någon som ser till att man inte utvecklar ovanor på hästryggen. Min första ridskola, Mill Creek, låg i Topanga och hade många fina hästar. Ibland hoppade vi, men oftast red vi dressyr. Männen som jobbade med att ta hand om hästarna pratade bara spanska och jag tog varje chans att prata med dem. Jag älskade att rida här, men under covids första år gick ridskolan i konkurs och hästarna såldes. Efter det har jag testat stall i Burbank, det var dyrt, hästarna verkade gamla och ledsna och jag kände mig inte bekväm med att rida där. Sedan red jag för en bra manlig tränare, Jairo, på ett annat stall lite längre bort. Jairo hade tyvärr ingen egen häst, utan var tvungen att hyra hästar för sina klienter. Det gjorde lektionerna svindyra och trots att hästarna oftast mådde bra och var roliga att rida kände jag mig aldrig riktigt hemma där. Jag tror att det delvis beror på att varje stall har sina egna mer eller mindre oskrivna regler och man som ny måste experimentera sig fram för att se vad som är okej och vad som inte är det. Det kan bli ganska tröttsamt i längden att bli tillrättavisad för en sak som är självklar i ett annat stall. Så höll jag på tills för cirka två år sedan då jag lärde känna Megan. Megan tränar mest sina egna och andras hästar och har några få klienter. Hon gör det på sina föräldrars gård och allt är trevligt, lugnt och mysigt där. Jag kände mig genast hemma, hästarna verkade må mycket bra och det händer ofta att Megan ber mig motionera några av hennes hästar också utanför lektionerna jag betalar för. Så nu är jag här minst varje fredag och två-tre gånger i veckan hos Tamara. Det är perfekt (eller just nu är det inte superbra eftersom det tar så länge att köra dit på grund av att den snabbaste vägen ännu är stängd efter bränderna i januari). Känner verkligen att jag haft tur med hästar i LA.
