Lider ni någonsin av bluffsyndromet? Nuförtiden handlar det mindre om att jag tvivlar på att jag kan klara av en uppgift, men mer om att jag blir full i skratt när jag inser att jag har en hel förmiddag med olika möten. Det är liksom sånt vuxna människor med jobb sysslar med. Diskuterar viktiga saker på möten. Nu menar jag absolut inte att jag sitter och räknar vuxenpoäng. Gör man det fortfarande? Jag har så länge jag kan minnas tyckt att det är lite pinsamt för alla när folk över trettio skryter om att de inte samlar på vuxenpoäng. “Okej, Marcus 36, du läser inte tidningen, vet inte hur man lagar mat, stryker en skjorta eller pensionssparar.” Hur som helst, den här veckan (med början på söndag) har mina dagar börjat med möten från ca halv åtta på morgonen till lunch och sedan har resten av dagen bestått av fritt arbete. Förutom idag då jag smet iväg på ridlektion. Det bästa man kan göra när man har en massa jobb är att ta en paus och göra något som man blir glad av. Jag fick rida en av de mindre hästarna i stallet, Anne, mycket gullig. Jag koketterar inte med att jag har mycket jobb. De flesta dagar jobbar jag mindre än åtta timmar. Det gör i och för sig att när jag har veckor med en massa möten efter varandra är jag så ovan att jag blir trött. Idag har jag tänkt på en grej en Friday Lab-medlem sa. Hon har lidit av utmattning och hennes läkare hade uppmanat henne att lägga åt sidan den hårda fysiska träningen och istället ta promenader. Gärna flera korta och långsamma. En pulshöjning när kroppen redan är stressad kan ibland göra mer illa än gott. Läkaren hade poängterat att det såklart alltid är bra att röra på sig, men att man också ska hålla ett öga på vilken form av träning man sysslar med under de mest stressiga perioderna. Read more
