Jag rider och har ridit på flera olika ställen i Los Angeles, inget av stallen har ännu haft en ridbana med tak. De allra flesta dagar regnar det ju inte, men när det gör det måste arenan torka i helst två dagar. De finare ställena rullar ibland ut en pressening över ridbanan, men de allra flesta accepterar regnet och håller stängt dagarna efter. På grund av några regndagar och möten som krockat med ridträning har jag således inte ridit på över en vecka. Idag fick jag ändå chansen att åka upp till min kompis Tamara och motionera några av hennes hästar. Vi började med en liten tur i terrängen (såg en prärievarg!) och sedan red Majlis och jag en stund på ridbanan. Det är svårt att förklara hur vackert det är uppe i Tuna Canyon med Stilla havet som breder ut sig under en. Plus hästarna som alltid gör mig lugn och lycklig. Min puls ligger vanligtvis på 45 slag i minuten hela kvällen efter att jag ridit ut. Det är så vackert och så tyst och so rofyllt. Just idag behövde jag det extra mycket. Och Majlis också verkar det som.
