Och en lite annan fråga: varför just hästar? Ridningen verkar ge dig extremt mycket glädje och jag undrar hur du hittade dit. Hur kom du in på hästar och ridning? Jag var aldrig hästflicka själv, varken litterärt eller i praktiken, den enda gång jag följde med en kompis så blev jag trampad på foten och gav upp... (Inte hade vi haft råd ändå, så det var kanske lika så bra.)Älskar denna fråga! När jag var sju tyckte min pappa att jag skulle börja rida. Det var sportlov och snöigt. Vi red inne i ett ridhus och när snö hasade nerför taket blev hästarna rädda och galopperade runt i manegen. Ungar trillade av och fick näsblod. Min mamma vägrade kolla på, hon tyckte det var läskigt. Jag var ganska rädd den veckan, men kom över det och sedan dess har jag älskat hästar.Som barn i Finland red jag en eller två gånger i veckan och åkte på ridläger på sommaren. När jag flyttade hemifrån blev det för dyrt, men när jag var 27-28 och bodde i Buenos Aires började jag rida igen och tävlade till och med lite i hoppning. Sedan blev det en paus på nästan tio år och vi flyttade till LA. Det var min kompis Frida (eller då kände vi knappt varandra) som undrade om jag ville börja rida med henne. Först var jag lite motvillig, men efter den första lektionen kom jag ihåg varför jag älskar hästar så mycket.[video mp4="https://files-aller-blogger-platform.aws.aller.com/uploads/sites/18/2022/12/IMG_1971.MOV?fm=mp4" data-setup='{"fluid": true, "autoplay":false}'][/video]Nuförtiden rider jag tre-fyra gånger i veckan. Ibland för en dressyrtränare, men oftast på min kompis Tamaras hästar.Jag aldrig åkt hem från stallet på dåligt humör. Hästar är en form av meditation eller mindfullness. Det går inte att tänka på något annat än hästen när man rider. Det är svettigt, otroligt svårt och lite läskigt ibland. Tycker om att det är lite farligt. När jag rider barbacka och hästen bockar eller att galoppera riktigt fort. Men det jag tycker allra mest om är relationen mellan häst och människa. Att lära känna en häst och märka att den lär känna mig. Det första året tog det jättelänge innan Sequoia lät sig bli fångad i hagen. Nuförtiden står han snällt och väntar på att jag ska dra grimman över huvudet på honom. Och jag vet exakt var på halsen han vill bli kliad.
