När jag var liten drömde jag om en egen häst. Jag växte upp med hundar, kaniner, ökenråttor och hästarna på ridskolan. Varje födelsedag och jul önskade jag mig en egen häst, men det var för dyrt. Nuförtiden har jag insett att den perfekta lösningen är att rida andra människors hästar och jag är lyckligt lottad nog för att kunna ta med Majlis ibland. Det gjorde jag förra veckan och vi matade min vän Tamaras grisar, marsvin, kaniner och hästar. Jag älskar att Majlis är så bekväm bland djuren. Hon vet precis vilken häst som kan nafsa (Spirit) och vilka som tar försiktigt ur hennes han (sovvers och Sequoia), vilken som gillar bananskal (ponnyn Cinnamon) och vem som gillar att bli kliad mellan öronen (åsnan Opal). Här är Sovvers. Jag rider honom i vår utan sadel och träns, men i onsdags var hans på så gott humör att han tog eget initiativ och hoppade ett hinder på 1,2 meter. Jag höll mig kvar på ryggen, men kände att jag nog inte skulle rida så mycket mer på honom den dagen. Vill inte att Majlis ska se mig trilla av och bli rädd.[video mp4="https://files-aller-blogger-platform.aws.aller.com/uploads/sites/18/2025/04/img-4728.MOV?fm=mp4" data-setup='{"fluid": true, "autoplay":false}'][/video]Det finns en unghäst, Dior, som är ganska ny i stallet. Jag tror han kände på sig att Majlis också är ett barn för de två lekte en lång stund. Majlis gungade och Dior puttade henne. Otroligt gulligt. Ibland funderar jag på om jag skapar core memories för mig själv eller Majlis, men är glad oavsett. Sedan hämtade vi Majlis favoritponny Sophie. Hon hade med sig sin favoitleksakshäst Spirit, Majlis red i en barebackpad.[video mp4="https://files-aller-blogger-platform.aws.aller.com/uploads/sites/18/2025/04/img-3277.mov?fm=mp4" data-setup='{"fluid": true, "autoplay":false}'][/video]Jag passade på att hoppa några små hinder på min egen älsklingshäst och det var en dagen (eller egentligen red jag ännu en häst, men det finns väl en gräns för hur mycket hästar ni orkar med i ett inlägg).
