[video mp4="https://files-aller-blogger-platform.aws.aller.com/uploads/sites/18/2025/03/img-3252.MOV?fm=mp4" data-setup='{"fluid": true, "autoplay":false}'][/video]I fredags red jag hos min tränare Megan. Väldigt trevligt var det. För mig är hästar som människor, vissa har jag omedelbart en bra kemi med. Så är det mellan mig och Sequoia. Jag älskar verkligen den hästen. Motsvarande känner jag för min tränares häst nya Atticus. Det är en häst som hon kommer att sälja, så jag försöker att inte bli för kär i den. En sån fin liten häst. När han kom till Megan var han ganska nervös och han har fortfarande tjocka ärr på benen efter att ha blivit slagen av de förra ägarna (han är den typen av häst folk här tränar att trippa fram i små små steg). Men nu börjar han förstå att ingen kommer att slå honom.Har ni känt samma sak, extra bra kemi med ett visst djur?[video mp4="https://files-aller-blogger-platform.aws.aller.com/uploads/sites/18/2025/03/img-8837.MOV?fm=mp4" data-setup='{"fluid": true, "autoplay":false}'][/video]Jag har också redigerat hela mitt Livet & USA-manus och börjar se slutet. Den kommer ut om bara två-tre veckor så det är inte mycket kvar. Herregud så nervöst. Tänk om alla hatar den och den får jättedåliga recensioner. Ibland fattar jag verkligen inte varför jag utsätter mig för att skriva böcker som folk sen ska ha en åsikt om.
