Häromdagen kollade Magnus och jag på ett av de sista avsnitten av The Bachelor. Det var avsnittet där alla deltagare samlas för att prata om hur de upplevde resan. Egentligen en av de tråkigaste delarna av showen, men nu blev det ändå så att Magnus och jag fastnade framför tv:n. En av finalisterna (sjukt att man kan vara finalist i kärlek) kom från Hawaii och hade brun hy. Mitt i intervjun brast hon i gråt och berättade att mängden rasistiska kommentarer hon fått på sociala medier efter sin medverkan var chockerande. Folk hade gjort Tiktok om hur de spyr när hon kysser The Bachelor (som råkade vara vit).Inte långt därefter läste jag en artikel om hur tonen på sociala medier blivit hårdare och våldsammare de senaste åren. Från att ha kallat folk dumma i huvudet är mordhot, rasism och sexuellt våld inte ovanligt i folks DMs och till och med öppna kommentarer. Det gjorde mig extremt nedslagen. Våld i text ord är också våld. Jag läste också att antisemitismen ökar i USA, att republikanerna också vill förbjuda abortpiller, Donald Trump planerar en federal lag som förbjuder abort efter 15 veckor, om en känd podcastare som trakasserat kvinnor osvDet är ingen lösning på världsläget, men när mycket känns mörkt hjälper det att umgås med djur så jag tog barnen upp till Topanga och gosade med hästar, katter, en åsna, kaniner, getter och marsvin. Majlis matar åsnan Opal. Opal möter oss alltid med glädjerop när hon ser oss komma. Sedan vill hon att vi kilar henne mellan öronen. Det här är Sophie. Hon är 24 år gammal, snäll, känslig och Majlis favorit. Alla barns favorit. Så tålmodig och vänlig. Den här dagen ville Majlis inte rida, bara gulla och det gick såklart bra det också. Sphinx, en av unghästarna, låg och sov när vi anlände så jag gosade en stund med honom istället för att hetsa honom att stiga upp. Sedan red jag först honom och sedan Sovvers medan barnen hoppade på en trampolin. När vi körde hem igen kände jag mig mycket lättare i sinnet. Djur och natur WTF.Vad gör du för att må bra när världen känns hemsk?
