Tusen tack för att ni berättade om hur gamla ni var när ni gick ensamma hem från skolan och hur gamla era barn var när de började göra samma sak. Åter ett jättebra exempel på att situationer och omständigheter och personligheter är olika. Vissa föräldrar/barn är redo tidigare, andra inte. Hur som helst, jag håller ju på att skriva en roman. Eller den är praktiskt taget färdig, fick tillbaka manuset från redaktörens andra läsning och ska under julhelgen läsa och fixa och justera. Boken handlar om en kvinna som lever i ett ganska bra heteroförhållande med en man som har två barn från ett tidigare äktenskap. Huvudpersonen längtar själv efter att få bli gravid och vill också ha en karriär, men hennes man skjuter upp barnbeslutet och prioriterar sitt jobb framför hennes. Hon är också den som tar lejonparten av det oavlönade hushållsarbetet och projektledandet av familjen. Ingen sker av direkt illvilja från mannens håll, det liksom bara blir så.I ren frustration bestämmer sig huvudpersonen för att skaffa sig en älskare, som hon träffar en gång om året. Detta ger henne så mycket glädje och energi, får henne att känna sig sedd och uppskattad, att det balanserar ut frustrationen hemma.En sak som jag verkligen gillar med att skriva skönlitterärt är att testa olika tankar och skeenden. Det senaste året har jag med andra ord funderat på om det är ett större moraliskt övertramp att vara otrogen än att, som mannen i boken, leva ett liv där ens partner alltid måste pruta på sina egna behov. Jag har inget klart svar på den frågan, och det finns såklart inget objektivt sådant eftersom det i grund och botten handlar om moral, men mycket kul har det varit att grunna på det.
