Här i USA och i Finland har vi firat mors dag idag. Jag drar mig alltid lite från att publicera grejer på sociala medier om vilket perfekt familj jag har eftersom den a) inte objektivt är perfekt, men å andra sidan är det perfekta ganska ointressant och b) tänker alltid att den här dagen måste vara otroligt jobbig för de som är ofrivilligt barnlösa. Istället tänkte jag testa min nya surfbräda, men blev fort blåslagen av de vilda vågorna så jag stannade inte så länge i vattnet. Havet kan verkligen vara läskigt ibland. Vid två olika tillfällen bara trycktes jag ner under ytan och sanden som virvlade upp från botten gjorde det svårt att se åt vilket håll jag skulle simma för att komma upp ovanför ytan igen. Har fortfarande sand i öron och hårbotten trots en lång dusch. Får återkomma en lugnare dag. Istället beslöt jag mig för att idka återhämtning som min kollega Maja ofta pratar om. För att orka måste man ladda batterierna ibland. Således lade jag mig i sängen och kollade på det första avsnittet av Phoenix Rising som handlar om skådespelaren Evan Rachel Wood och hur hon ser tillbaka på de övergrepp musikern Marilyn Manson utsatte henne för (hon var tonåring och han 37 när de träffades). Fy fan. Ofta känner jag ett så jävla starkt fy fan för män. Trots att det såklart också finns vidriga kvinnor är mängde övergrepp och våld som män utför så oändligt mycket större.
