Det går snabbt att läsa en rubrik, förstå den bokstavliga innebörden av en mening eller svepa förbi ett inlägg med en AI-genererad bild med en kort caption. Men det är något helt annat att läsa med djup. Att ha tålamod nog att avsluta ett reportage eller en hel bok.Djupläsning, alltså den koncentrerade, obrutna läsningen av längre texter, är en minoritetssyssla nuförtiden. Enligt Gallup läste amerikanska vuxna färre böcker 2021 än något år tidigare i modern historia. Bland unga är utvecklingen ännu tydligare: 1984 sa 35 procent av USA:s trettonåringar att de läste för nöjes skull nästan varje dag. 2012 var det 27 procent och tio år senare var det bara 14 procent.För ett par månader sedan hade The Atlantic ett reportage om hur många studenter vid USA:s mest prestigefyllda universitet numera har svårt att läsa en bok från pärm till pärm. Det här beror på att väldigt många unga människors hjärnor formats av ett medielandskap som belönar snabbhet, avbrott och stimulans. Det är långsamt och tråkigt att läsa en hel bok.Det är lätt att rycka på axlarna, unga människor har alltid gjort saker på nya sätt. Låt framtiden framtida! Forskning visar att när vi slutar läsa längre texter förändras hjärnan. Vi blir sämre på att fokusera, minnas och tänka i flera led. När vi vänjer oss vid snabba klipp och omedelbara belöningar tränar hjärnan att undvika allt som kräver ansträngning. Det gör det svårare att ta in komplexa resonemang och påverkar i förlängningen hur vi deltar i samhällsdebatten. När vi inte längre orkar läsa, orkar vi heller inte tänka abstrakt och ur fler perspektiv. Och då är det inte bara litteraturen som förlorar, utan demokratin.Ironiskt nog är informationsöverflödet så stort idag att det i praktiken fungerar som en brist. När vi hela tiden matas med nytt, försvinner förmågan att sortera, fördjupa oss och sätta saker i sammanhang. Resultatet blir att vi vet lite om mycket, men sällan förstår något på djupet. När det finns för mycket att ta in blir det viktigare hur något sägs än vad som sägs. En idé måste vara kort, slagkraftig, lätt att minnas och värd att upprepa, annars försvinner den. Det är därför politiska slagord, memes och virala fraser fungerar ungefär som antikens epos: rytmiska, återkommande, förenklade.Nu kommer det som jag tycker är superintressant: Medieteoretikern Andrey Mir menar att vi är på väg in i en ny muntlig kultur, inte i betydelsen att vi talar mer med varandra, utan att vi kommunicerar som man gjorde innan skriften: med känslouttryck, likes och gruppkänsla i stället för logik, analys och sammanhang. Tillsammans med historikern Adam Garfinkle och neuroforskaren Maryanne Wolf pekar han på vad som står på spel: inte bara vår koncentration, utan själva den demokratiska idén.För abstrakta begrepp som rättsstat, pluralism och mänskliga rättigheter kräver just abstrakt tänkande. De kan inte upplevas direkt, du måste kunna föreställa dig dem, resonera kring dem och väga argument. När dessa ersätts av konkreta frågor (som äggpriser) eller konspirationsteorier (som QAnon), blir politiken något helt annat.Samtidigt är många av Trumps mest radikala anhängare, som Peter Thiel, Curtis Yarvin och JD Vance, både välutbildade och belästa. Det som håller på att hända är att förmågan att läsa längre texter, tolka komplexa resonemang och delta i mer intellektuella samtal blir alltmer kopplad till klass. Att växa upp i ett hem med tillgång till böcker, lugn, vuxna som själva läser, spelar stor roll. Djupläsning kräver inte bara läskunnighet, utan en viss typ av miljö, tålamod och vana. Den som saknar det halkar efter.Och samtidigt måste vi orka hålla två tankar i huvudet samtidigt: TikTok förändrar unga människors mediekonsumtion, men det betyder inte att världen går under bara för att våra ögon söker sig dit. Stödet för samkönade äktenskap i USA är högre än någonsin, delvis tack vare social media-aktivism. Värderingar kring jämställdhet och mänskliga rättigheter är fortfarande starka och många unga är politiskt medvetna, även om deras uppmärksamhet fladdrar mellan klipp, karusellinlägg och memes.Å andra sidan utesluter inte det ena det andra. Ni som läser nyhetsbrevet är perfekta exempel på att sociala medier och långläsning kan samexistera. Här kan du läsa hela nyhetsbrevet.
