Den första barnboken jag skrev var "Monster på toaletten och andra historier om Kim". En bok som kom ut 2017 och riktar sig till barn mellan 3-6 och som består av fem kortare historier om Kim. Tanken är att den såklart ska vara kul för barnen, men också att föräldern (eller annan vuxen) som högläser den ska tycka att det är trevligt. OBS! Jag vill inte skriva in små blinkningar över huvudet på barnen, men snarare få ihop historier där vuxna och barn kan mötas och tycka att det är en ganska trevlig upplevelse. Det här är för övrigt den enda boken som fortfarande år efter år drar in lite royalties. Och som är översatt till finska! Jag har också skrivit kapitelböcker för lite äldre barn. Självklart med hästar som tema. Medan jag när jag skriver romaner för vuxna ofta lider av skrivkramp och ångest har de här böckerna om Maja och Frank för det mesta varit väldigt lustfyllda att skriva. Jag tror att jag till och med varit lite rolig text i dem. Här har jag fokuserat mycket på att varje kapitel ska sluta med en liten cliffhanger och att stämningen i början av kapitlet ska vara olika den i slutet. Börjar man glatt slutar man olyckligt. Typ. Extra kul är att min vän Louise Hej hej Vardag har illustrerat böckerna. Louise är en av de bästa människorna jag känner. Hon är otroligt rolig och smart och duktig på att illustrera. Av av de där människorna som får en att känna sig sedd och glad efter att man hängt med henne. Snygg är hon också, men det hör inte hit. Jag hoppas att nästa del, den tredje om Maja och Frank, kommer ut senare i år. Har ärligt talat bara skrivit råmanus och inte ens fått ett kontrakt ännu, men min testläsare sa att hon skrattade och gillade när hon läste.På frågan om hur man skriver för barn tänker jag att det viktigaste är att tänka att man skriver för människor. Alltså att barnen inte är så himla olika vuxna. De har humor och hänger med i vändningar, antagligen mer än vad vi tror. De är klart att text för vuxna skiljer sig, men jag tror det mest handlar om referenser och ordval. De sämsta barnböckerna är de som är övertydliga med ett moraliskt budskap/lärdom som överskuggar själva historien. Alltså när bokens syfte främst är att få barnen att tänka i en specifik bana. De bästa är de som inte alltid är speciellt logiska och tillrättalagda, för så är livet på riktigt.Har ni några böcker ni älskade som barn eller som ni verkligen gillar att läsa högt för barn?
