Första gången jag besökte bokmässan var 2011 då jag kommit ut med Livet & barnet -om att överleva som någons mamma (önskar att förlaget tryckte upp nyupplaga på den). Då gick min förläggare Anna och höll mig i handen och viskade vad jag skulle göra. Nu är det ju inte kärnfysik (som också är aktuellt i världen just nu), men det var ändå skönt att ha någon att luta sig mot.Sedan dess har jag vant mig vid att gå omkring ensam. Det här året funderade jag på hur min upplevelse som moderator och författare antagligen skiljer sig en hel del från en bokälskande besökares. Om jag var besökare utan uppdrag skulle jag se till att ha ett seminariepass och lyssna på de bästa diskussionerna där. Om jag var där bara för att köpa böcker skulle jag dyka upp på söndag eftermiddag då förlagen rear ut böckerna de inte vill bära med sig hem igen. Jag skulle också pricka in montersamtalen med mina favoritförfattare för att få böcker signerade. Jag skulle så långt som möjligt undvika lördagen och precis efter lunch eftersom det är så vansinnigt mycket folk på bokmässan då.Som författare och moderator är det lite annorlunda. Eller det är det i alla fall för mig. Jag har aldrig ro att sitta ner och lyssna på seminarier eftersom jag är så fokuserad på mitt nästa uppträdande. Dagarna blir också extremt långa eftersom kvällarna oftast är fullbokade med middagar och fester. De måste man såklart inte gå på, men för mig är bokmässan lika mycket ett ställe att träffa folk på och knyta nya kontakter. Jag älskar också att sitta i författarloungen och spana på folk. Satt där med bland annat Håkan Juholt, Siri Hustved. Karolina Ramqvtist, Ann Petrén och Jan Guillou.Det är alltid intensivt, men också så roligt. Som att åka på läger med sina kolleger. Tre-fyra dagar känns som en vecka på grund av alla samtal, möten och långa dagar. För mig som bor så långt bort är det kanske extra viktigt att visa upp mig och liksom påminna folk om min existens. Passa på att trycka in flera månaders socialiserande på några dagar. Tycker att jag lyckades bra den här gången. Var dödstrött på vägen hem (men fick tala med Malou von Sivers i restaurangvagnen under hela den nästan fyra timmar långa färden och det piggade ju upp).Ska göra en lista med mina favoritböcker som figurerade på mässan.
