Imorse började jag dagen med att snacka böcker med juryn för Augustpriset. Väldigt kul är det! Speciellt när vi inte tycker samma sak om böckerna. En mindre rolig sak är att jag ju parallellt skriver på en roman och efter att ha recenserat och diskuterat en massa andra böcker blir jag allt mer osäker på mitt eget skrivande. Är min text banal? Är den inte genomarbetad? Eller överarbetad? Är huvudpersonerna tydliga eller schabloner? Är historien en klyscha? Har detta skrivits förut eller har till och med jag skrivit detta förut. Jag läste en recension av Haruki Murakamis senaste roman där recensenten menade att författare ofta skriver samma bok om och om igen. Tyckte inte hen hade helt fel. På instagram fick jag en fråga om Finland är ett bra land att semestra i och det är det givetvis. Men medan jag funderade på vad jag rekommenderar i just Finland kom jag att tänka på att platser ofta får ett extra djup om man läser en bok som utspelar sig där. Och vice versa. Att en bok kan bli bättre om man, medan man läser den, går på samma gator som huvudpersonerna. Exempel: I Helsingfors kan man läsa Den svavelgula himlen och Drakarna över Helsingfors av Kjell Westö. Och varför inte Vackra människor av Peppe Öhman. I Stockholm: Det som inte dödar oss av David Lagercrantz, Stockholm Noir-trilogin av Jens Lapidus eller Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson. Kurt Wallander-serien i Ystad. Tjärven av John Ajvide Lindqvist i Göteborg. i New York: American Psycho av Bret Easton Ellis, Just Kids av Patti Smith, Open City av Teju Cole. I Barcelona blir det såklart Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. I LA Bright Shiny Morning av James Frey, White Oleander av Janet Fitch och There There av Tommy Orange. Ja ni fattar. Men kan ni inte också fylla i med böcker som utspelar sig i städer där ni bor eller som ni läst medan ni besökt en stad?
