I min roman Vackra människor, som kom ut 2014, finns det fyra huvudpersoner, två kvinnor och två män. Den ena kvinnan är journalist, den andra bloggare (det här var 2014 då vi ännu kallade influencers för bloggare). När boken kom ut fick en hel del kommentarer kring att jag var modig som skrev om mig själv, ibland syftade personen som sa det på mig som journalist, andra menade mig som bloggare (det var ganska osmickrande eftersom just den här storbloggande karaktären också var ett troll som skrev elaka kommentarer på andra människors bloggar).Varken journalisten eller bloggaren var jag. Lika lite som jag var de manliga huvudpersonerna. Eller lika mycket. Jag antar att författaren mer eller mindre medvetet skriver in sig i alla karaktärer. Man snor tankar, känslor, meningar och handlingar av sig själv och andra. Sedan skriver man om texten så många gånger att allt mixas ihop och blir omöjligt att identifiera eftersom det inte bara är en spegling av en person..I min senaste roman En gång om året gäller samma sak. Jag är ingen och alla huvudpersoner. Alla är påhittade, men flera av detaljerna har jag antagligen observerat och stulit från folk jag umgåtts med de senaste åren. Sedan har jag skrivit om dem, strukit och skrivit om igen. Allt är sant och allt är fiktion. Väntar ändå med spänning på frågorna om det är så att jag har en älskare som jag träffar en gång om året.Varje vecka samlar jag ihop det bästa jag läst i ett nyhetsbrev. Det kostar 5 dollar i månaden och jag blir såklart jätteglad om ni vii prenumerera på det. TACK!
