Den här första veckan i Stockholm har jag lyckats (misslyckats?) boka in otroligt mycket de första dagarna (eller två första veckorna). I måndags fick jag tala om Livet & USA på Gamla stans bokhandel (rekommenderar att följa dem på Instagram ifall ni bor i närheten av Stockholm. De ordnar många bra författarsamtal). Sån lyx att få sitta på en scen och prata om en bok man skrivit och ha en publik som verkligen är intresserad av vad man har att säga. Majlis satt bredvid sin farmor (och min svärmor) på första raden. Om jag ska vara helt ärlig är inte amerikansk kultur och inrikespolitik det som en jatlaggad åttaåring allra helst lyssnar på, men Majlis kunde mot alla odds hålla sig vaken genom hela diskussionen.Det Det skadade inte att Maja-Stina från förlaget Schildts & Söderströms är före detta journalist och hade förberett riktigt bra frågor. Hon frågade bland annat hur jag ställer mig till att en finländsk journalist skrivit en krönika om hur han inte vågar lämna USA i sommar på grund av risken att inte bli insläppt i landet igen. Här ser man exakt hur jetlaggad jag är. Jag tycker att det är en sån ära att få signera böcker, men blir livrädd för att skriva fel namn i dem. Därför frågar jag ALLA, hur bra jag än känner dem, vad de heter och hur de stavar sitt namn. Otroligt kul att det kom så många smarta frågor! Pratade om federala lagar versus delstatslagar, hur illa det ser ut för USAs demokrati och livet i LA. Det känns så bra att tala om ett ämne jag känner att jag verkligen har en bred kompetens i. Majlis hängde på när jag signerade böcker. Jag är alltid mycket stressad över att skriva fel namn eller en konstig text i böckerna. Har tagit som vana att be folk bokstavera sina namn, också de jag känner väl.
