På fredag morgon, alldeles för tidigt om ni frågar mig, tog jag tåget till Göteborg för att delta i en av årets höjdpunkter: Göteborgsbokmässa. Som författare är man ganska ensam, och ännu ensammare i LA när alla kollegor finns i Norden. Därför är det extra kul för för mig att träffa folk på mässan. I år hade jag väldigt mycket program. Vanligtvis brukar jag moderera en del samtal, men den här gången fick jag bara tala om min egen bok. Otroligt lyxigt! Och OTROLIGT roligt. Finns få saker som är lika kul som att sitta på en scen och orera. Här med min vän och förlagskollega Kristoffer Triumf. Ser ni så kul jag har det? Och här med Malou (som tyvärr måste åka hem redan på fredag eftermiddag) när vi livepoddade med Kjell Westö och David Lagercratz. Var detta helgens roligaste? Kanske. Mest folk i publiken kanske (inte tack vare mig, men nog resten av gänget). När jag sprang på mässchefen, Oskar, senare den här dagen sa jag att vi nästa år vill livepodda varje dag med olika gäster Följande morgon fick jag gästa en livepodd. Mycket roligt det också. Lyxigt att bara vara gäst och inte behöver förbereda sig så mycket. Varje år träffas min gamla vän och kollega från Hufvudstadsbladet, Anna-Lena Laurén och jag under ca 20 minuter och pratar jättesnabbt om hästar, förlagsvärlden och politik. Laurén är en av de bästa journalisterna i Norden. En annan vän jag träffade på mässan är Anne Hietanen. Hon debuterar med en spänningsroman och var en sån stjärna varje gång hon fick sitta på en scen och tala om den. Rekommenderar varmt! Till sista raden, heter boken. En av de finaste sakerna med bokmässan är såklart alla böcker och människor som läser dem. Men allra mest älskar jag mötena med både gamla vänner och nya. Jag blir så lycklig av att springa på kompisar jag inte sett på länge och att hitta nya. Som att åka på sommarläger. Det blir så fint och lite bitterljuvt när det bara finns tid för 20 minuter, eller till och med två. Ingen tid för kallprat, rakt in på det som är viktigt.
