Den här hösten har jag stigit upp klockan sex de flesta morgnar och skrivit på ett manus för den tredje delen av min barnboksserie om Maja och Frank. Jag är mest kreativ på morgnarna och när resten av familje vaknar sätter dagen igång och jag vet att jag inte får så mycket skrivet. Dessutom tycker jag det är skönt att skriva när dagen är ung och hjärnan ännu inte tagit emot en massa intryck.Jag tycker inte att det är speciellt jobbigt att stiga tidigt upp och jag älskar att få skriva. Det sagt har det ändå varit ovanligt tungt den här hösten. Jag har varit trött på att skriva bok. En kapitelbok för barn är såklart inte lika massiv som en roman, men det kräver ändå en hel del jobb. Det känns hemskt att ens säga högt, men jag tror att min hjärna behöver en paus där jag bara läser böcker. När jag skrivit det här slår det mig att jag alltid känner såhär när jag avslutat ett manus. Också ett råmanus som jag kommer att vara tvungen att bearbeta hela våren. Men det kanske är så med det mesta, att känslor går i cykler. Nu ska jag i all fall ge mig själv sovmorgon innan jag hör av mig till min förläggare och börjar planera min nästa roman. Har några tydliga tankar om vad den ska handla om.
