Imorse hade jag möte med juryn för Augustpriset. Vi talade om böckerna som är nominerade, men också hur annorlunda den här tiden som jurymedlem gjort att man läser. Vissa av böckerna vet jag ganska fort att de inte har potential att gå vidare, andra känner jag omedelbart att de kvalar in. Somliga växer mot slutet. Jag läser alla såklart, men ibland är det riktigt tungt. Att läsa så många böcker på så kort tid och dessutom analysera dem för att se om de passar in i de krav som finns (bland annat att de ska vara nyutgivna och att de ska passa en bred publik) är kul, men också ett jobb. Så många ord och åsikter och historier. År 1990 inkom 50 bidrag till nomineringsprocessen och 2012 hade den siffran ökat till runt 400. Jag vet inte ännu exakt hur många böcker som kommer att komma in, men många är det. Vi har haft ungefär ett möte i månaden sedan i vintras och jag märker hur mitt kritiska läsande också påverkar mitt skrivande. Jag är klar med mitt råmanus för nästa roman, men känner hur osäker jag är på historia, gestaltning och språk efter att ha diskuterat så många andra romaner. Men det är väl bara att försöka bli bättre och ta emot hjälp när det erbjuds. På tal om böcker tycker jag att den här recensionen av Livet & USA var mycket fin.Öhman har varit rätt länge bosatt i Kalifornien och hon skildrar sitt USA ur ett inifrånperspektiv. I och med att hon är invandrare från Finland ser hon USA också ur ett utifrånperspektiv. Mycket av det som händer i landet är väldigt främmande ur ett nordiskt perspektiv men i det stora hela är Livet & USA en blandning av det vilt främmande och det välbekanta. Det finns en grundläggande kontrast och spänning mellan dessa två motpoler genom hela boken och Öhman försöker hitta någon sorts balans i hur hon förklarar USA för en nordisk läsare.Läs hela recensionen här.Vad läser du just nu och ungefär hur många böcker läser du ett vanligt år?
